Det är en allmän kunskap bland mystiker att människosläktets evolutionära karriär är oupplösligt förbunden med de gudomliga hierarkier som behärskar Zodiakens planeter och tecken, och att Solens och planeternas passage genom Zodiakens tolv tecken, markerar människans utveckling i tid och i rum. Därför får man inte förvånas över att författarna, i loppet av sina undersökningar angående människosläktets andliga utveckling, också har stött på mycket som har att göra med Zodiaken som utgör gränslinjen för vår evolutionära sfär för nuvarande. Så pass mycket har förnummits i NATURENS MINNE som kastar ljus över Bibelns obskyra passager, att anteckningar har gjorts allt emellanåt på olika punkter, men hur dessa åtskilda skrifter skulle hopsamlas och sammanställas till en enad helhet, har varit ett stort problem under en lång tid. Även nu, vet och känner författarna att vad de lägger fram endast är ett mycket, mycket svagt försök att för studenterna framlägga den väldiga mängd fakta som har nått dem genom naturens minne. De känner, emellertid, att detta kommer att ge en ny och djupare mening åt de gamla symbolerna, och att de genom att vidarebefordra det som har blivit funnit ställer sig själva i kö för att erhålla mer ljus.

   Vad beträffar planeternas framtida evolution, lär The Rosicrucian Cosmo-Conception, på sidan 256, att "när varelserna på planeten har utvecklats i tillräcklig grad, blir planeten en Sol, Solsystemets fasta centrum. När varelserna där har utvecklats i än högre grad, och den följaktligen har nått höjden av sin glans, förändras den till en Zodiak och blir, så att säga, ett nytt Solsystems sköte. Sålunda vinner de Gudomliga varelsernas Väldiga härskaror vilka, fram tills dess, hölls fängslade på den Solen handlingsfrihet på ett stort antal stjärnor varifrån de, på olika sätt, kan påverka systemet som växer upp inom deras inflytandesfär. Planeterna eller de mång-belägna världarna inom Zodiaken bearbetas ständigt av dessa krafter men på olika sätt enligt den nivå de nått i evolutionen. Vår Sol skulle inte ha kunnat bli en sol förrän den från sig själv avsatte alla de varelser som inte var tillräckligt utvecklade för att uthärda den höga vibrationsgrad och väldiga lysförmåga hos varelserna som var kvalificerade för den evolutionen. Alla varelserna på de olika planeterna hade förtärts om de hade förblivit i Solen. Fastän den synliga Solen är en plats för evolution för varelser ofantligt ovan människan är den, emellertid, ingalunda, andra planeters Fader, som den materiella vetenskapen förmodar. Tvärtom, den är själv en emanation från DEN CENTRALA SOLEN, som är den osynliga källan till allt som ÄR i vårt solsystem."

   ""Vår synliga Sol är blott spegeln i vilken den Andliga Solens Energistrålar reflekteras, den verkliga Solen är lika osynlig som den VERKLIGA människan."

   Av denna lära är det uppenbart att de stora andliga hierarkier som nu ledsagar vår evolution, har fått sin utbildning för denna bana i föregående världsordningar, också att det som DE nu gör, VI en dag skall göra FÖR ANDRA. Redan nu beträder de främsta bland vår ras initieringens bana, och har därigenom avancerat till stadier, långt bortom vår nuvarande mänsklighets allmänna status. Det har blivit lärt att de som genomgått den Merkuriska Mindre Mysterieskolan, och har graduerat från den större Mysterieskolan nu förbereder mänsklighetens evolution för Jupiterperioden. De har inträtt i planeten Jupiter, med en av Månarnas hjälp, vilken tjänar som språngbräde. Det finns andra som, olyckligtvis, har gått den andra vägen. Vi läser i The Rosicrucian Cosmo-Conception, att även liksom hela jordens befolkning en gång fördrevs från den nuvarande Solen på grund av sin oförmåga att hålla jämna steg med vibrationerna hos varelserna därpå, sålunda hindrandes dem och själva blivandes hindrade, så blir det också i den Lemuriska Epoken nödvändigt, att fördriva ett antal eftersläntrare från jorden. Sålunda kastades Månen ut i rymden för att kunna kretsa som en Satellit runt vår nuvarande planet. Dessa olyckliga degenererar gradvis och det kommer en tid när de alla skall åstad till planeten Saturnus, som är dörren till Kaos. Därifrån kommer de att fördrivas till inter-planetarisk rymd för att invänta tidpunkten när det, i ett nytt system, kommer att finnas en gynnsam betingelse för deras vidare evolution.

LIVETS OCH DÖDENS PORT

   Sålunda är Zodiaken och planeterna som en bok i vilken vi kan läsa Mänsklighetens historia under förflutna tidsåldrar, och de ger också en nyckel till vad framtiden bär i sitt sköte för oss. I den berömda Zodiaken i Denderas Tempel, avbildas inte Kräftan som vi gör i moderna dagar. Där är den en skalbagge, en skarabé. Denna var själens emblem, och Kräftan har alltid varit känd i forna tider, såväl som bland moderna mystiker, för att vara själens sfär, LIVETS PORT i Zodiaken varifrån de reinkarnerande andarna, inträder i våra sublunariska betingelser. Den behärskas därför lämpligen av Månen som är fruktsamhetens planet, och det är anmärkningsvärt att vi finner Stenbocken, som är dess motsats, behärskad av Saturnus, DÖDENS OCH KAOSETS PLANET, som mystiskt skildras som "skördemannen med sin lie och sitt timglas i hand." Dessa två motsatta tecken är därför vändpunkter i själens karriär. Kräftan och Stenbocken respektive markerar Solens högsta kulminationspunkt in i det Nordliga Halvklotet, och dess lägsta kulminationspunkt in i det Södra. Vi konstaterar att under sommaren när Solen är i Kräftans sfär och besläktade tecken, står fruktsamhet och tillväxt på dagordningen. Men när Solen är i Söder, i Stenbocken, har vi vinter, när naturen är död. Sommarens frukter konsumeras och assimileras då av oss. Liksom Solens ringdans bland de tolv tecknen beslutar årstiderna NÄR DEN ÄR DIREKT, orsakandes spirandet av myriader med i jorden kastade frön, också faunans parning, som sedan får jorden att komma till liv med syner och ljud av manifesterat liv, och vid andra tidpunkter lämnar jorden stum, trist och dyster i vinterns dunkel, under Saturnus påverkan, så genererar den genom den långsammare baklänges rörelsen, känd som DAGJÄMNINGSPUNKTENS PRECESSION, de stora förändringar vi känner till som Evolution. Detta precessionella mått på Solen markerar, faktiskt, döden och födelsen för raser, nationer och deras religioner, ty den illustrerade Zodiaken är en symbolisk presentation av vår förflutna, nuvarande och framtida utveckling.

STENBOCKEN

   Stenbocken är inte alls en bock som vi känner till djuret, utan dels fisk och dels bock. Dess saturniska härskarskap, och det faktum att den mottar Solen i gryningen av varje Nytt År, associerar den av naturen genom analogi med begynnelsen av precessionella epoker. Den representerar stadiet i evolutionen täckandes övergången från fisk, genom amfibiernas till däggdjurens form. Bockens stridighet är välkänd, och en lämplig symbol för överlevnadens kamp, i vilken de svaga omkommer såvida de inte är i stånd att vida överträffa sina fiender. Denna sida av saken uttrycks ibland i symbolen, när den tecknas som dels fisk och dels antilop. Jakob, i Första Moseboks 49:e kapitel, uttalar välsignelser över sina barn, som symboliserar de tolv tecknen. Sedan talar han om Naftali som en "HIND" som släppts lös, således en mycket lämplig symbol för Stenbocken, ty när Solen är där vid varje vintersolstånd, påbörjar den ett lopp genom cirkeln av tolv tecken, som den måste fullända inom en given tid - ett år.

SKYTTEN

   När Solen lämnar Stenbocken, genom precession, går den in i Skyttens tecken, och detta avbildas i den symboliska Zodiaken som en Kentaur, dels häst och dels människa. Således visar det lämpligen, det faktum att vi har utvecklats genom det djuriska stadiet in i det mänskliga. Kentauren är i färd med att dra sin båge, visandes att det finns något som den mänskliga anden, på sin pilgrimsresa genom materian, söker, att den strävar efter någonting som ligger bortom den, som ett högtsträvande ideal, ty bågen pekar uppåt mot stjärnorna.

SKORPIONEN

   Nästa steg i den mänskliga utvecklingen är inte så mycket längs de fysiska som längs de mentala principerna. Dess natur visas av Solens passage genom Skorpionens tecken, som bildmässigt representeras som en ORM eller SKORPION, emblem för list och subtilitet. Det blir klart genom denna symbol att den av den omogna mänskligheten utvecklade sinnesförmågan var LISTIG, och vi ser fortfarande att det är ett karakteristiskt drag bland de lägre raserna, de lägre klasserna och de lägre naturerna även bland vår nutida mänsklighet.

VÅGEN

   Men, när Solen går in i VÅGENS tecken, genom precession, ger förnuftets balans honom en ny start på den evolutionära banan. Under gudomliga instruktörers uppsikt hade människan vid den tiden avancerat till den punkt där han på grund av denna förmåga, förnuftet, kunde göras fullt ansvarig för naturens lagar, och således skörda vad han hade sått, så att han skulle kunna lära sig livet läxa genom faktisk erfarenhet, vara i stånd att tänka ut förbindelsen mellan orsak och verkan och med tiden lära sig att härska över sig själv i avsikt att göra ytterligare framsteg på banan.

JUNGFRUN

   Sålunda, under de andliga hierarkiernas vägledning, fokuserade genom STENBOCKENS, SKYTTENS, SKORPIONENS och VÅGENS tecken, förvärvades hans fysiska, moraliska och mentala attribut, och han utrustades för att påbörja den andliga sidan av sin evolution. Detta framstegs embryo finns fördolt i den celesta JUNGFRUNS tecken, som är den obefläckade skapelsens uttrycksmedel, den himmelska modern till Kristus, inte till endast en Kristus, utan till många. Detta är ett av Zodiakens mest sublima tecken och ett av de mest mystiska, så pass laddat med dolda meningar att dess fulla betydelse inte kan förstås såvida det inte betraktas av den andliga upplysningens inre ljus. Årligen, vid vintersolståndet, uppstiger den obefläckade Madonnan vid midnatt, när den nyfödda Solen börjar visa sig vuxen uppgiften att låta spannmålet och druvorna växa, att rädda mänskligheten från kylan och hungersnöden, som oundvikligen skulle bli följden om han skulle förbli i den södra deklinationen. Solen är därför en lämplig symbol för Frälsaren, född till att utspisa sin flock med livets andliga bröd. Men, liksom vi måste ha ögon i samklang med ljuset för att se solen, så måste Kristus födas inombords innan vi kan förnimma andligt ljus. Som Angelus Silesius säger:

      "Om så Kristus skulle återfödas tusenfalt
      och inte i dig själv, mister du ändå allt.
      Korset på Golgata skådar du fåfängt på
      Om inte i dig själv, du korset låter stå."

   Genom Solens precessionella passage genom Jungfruns tecken gavs, därför, den i embryot förefintliga impulsen till Kristi födelse inom människan. Det MYSTISKA ÄKTENSKAPET mellan det lägre jaget och det högre, den OBEFLÄCKADE SKAPELSEN, och DET GUDOMLIGA MODERSKAPET, som närs djupt i dess hjärta, osedd av en hånande värld, DEN PÅNYTTFÖDDE KRISTUS," är faktiska upplevelser för ett växande antal människor. Och utan den celesta prototypen, befruktad av den solariska precessionen, skulle detta vara en omöjlighet; ej heller har detta ideal förverkligats i sådan helhet under de förgångna tidsåldrarna som idag. Skälet till detta kommer att visa sig när vi tar upp det gemensamma betraktandet av Zodiakens motsatta tecken.

LEJONET

   En storartad framtid hålls i beredskap åt denna den celesta Jungfruns avkomma. Lyssna till profeten Jesajas underbara profetia: "Ty ett barn blir oss fött, en Son blir oss given, och på hans skuldror skall herradömet vila och hans namn skall vara UNDERBAR I RÅD, VÄLDIG GUD, EVIG FADER, FRIDSFURSTE. Så skall herradömet bli stort och friden utan ände."

   Mänskligheten skall höja sig till en underbar andlig höjd och detta symboliseras av Solens precessionella passage genom Lejonets kungliga tecken, bildmässigt representerat av djurens konung. Detta är en lämplig anspelning på Skapelsens Konung, som då kommer att förkroppsliga den Mästerliga Människans tre stora dygder, Styrka, Visdom och Skönhet.

   Det är underbart att spåra de åt den Stora Arisk-Semitiska rasen givna olika religionsfaserna från tiden då de "kallades ut" i den senare tredjedelen av den Atlantiska Epoken, till slutet av Vattumannens Tidsålder, när en ny ras definitivt kommer att ha fötts. Denna aspekt av zodiaken kommer att utgöra ämnet för följande sidor. Det kommer att kasta ljus över många av Bibelns mest obskyra passager, som endast studiet av denna Kosmiska vetenskap kan.

   När vi betraktar Zodiaken i dess religiösa såväl som dess evolutionära aspekter, med hjälp av de sex par motsatta tecken i vilka de tolv kan indelas, börjar vi också med Kräftan och Stenbocken, av det i föregående del givna skälet, nämligen: att dessa är de solstitiepunkter där Solen når sin högsta och lägsta deklination.

   Betraktad på detta sätt, finner vi att det finns två uppsättningar med tre par tecken, den första varandes Kräftan och Stenbocken, Tvillingarna och Skytten, Oxen och Skorpionen. I dessa par av tecken kan vi läsa den mänskliga evolutionens och religionens historia, under den Atlantiska Epokens tidiga, mellersta och senare tredjedel. Denna är också indelbar i tre distinkta perioder, nämligen: DEN ARISKA TIDSÅLDERN, från Moses till Kristus, som faller under Väduren-Vågen; FISKARNAS TIDSÅLDER som innesluter de sista två tusen åren under Fiskarnas-Jungfruns Katolicism; och de två tusen år som är framför oss, kallade VATTUMANNENS TIDSÅLDER, där Vattumannens och Lejonets tecken kommer att upplysas och ges liv av den solariska precessionen, för upplyftandet av Människosonen (Vattumannen), av Kristus inombords, Lejonet av Juda (Lejonet), till Övermänniskans tillstånd.

   Man får, emellertid, inte tro att den Atlantiska Epoken endast varade medan Solen genom precession gick genom Kräftan, Tvillingarna, och Oxen, en period om endast sex tusen och några få hundra år; långt därifrån; utan det finns spiraler inuti spiraler och rekapitulering äger rum i epokerna och raserna, så att vi kan känna till vad det allmänna ödet är genom att se på Solens passage genom dessa tecken och därjämte ta denna innebörd och symbolism i betraktande. Det kan också sägas att ju längre vi avancerar ju mindre blir spiralerna, ju kortare den tid i vilken en given förbättring görs, på grund av den färdighet vi förvärvade i föregående tidsåldrar, och därför är det extremt troligt att detta nuvarande är det sista varvet, att den kommande Vattumannens Tidsålder är den slutliga förberedande skoldag som kommer att anpassa oss till den nya tidsåldern, den Sjätte Epoken, och att denna kommer att börja när Solen genom precession går in i Stenbocken.

   Detta skulle, förstås, betyda att den Andra Ankomsten måste äga rum just innan denna tidpunkt, och fastän det tycks oss att så många tecken pekar i den riktningen, är det fortfarande en ren förmodan och kanske inte rymmer någon sanning alls. Tusentals människor har vilseförts under alla tidsåldrar vi känner till, till att tro att Kristus snart skulle vara här; det är, emellertid, bättre att vi ser fram mot det än om vi skulle säga med en del, att det aldrig kommer att äga rum. I det fallet skulle den Stora Dagen finna oss oförberedda och vi skulle finna oss själva bland de eftersläntrare som är olämpliga att delta i det Högre Jagets bröllopsfest med det lägre på grund av brist på "själakroppen," de för att omsluta dem nödvändiga "bröllopskläderna".

   Solens passage genom precession genom Kräftans sfär med dess motsatta tecken Stenbocken, betecknar den tidiga tredjedelen av den Atlantiska epoken, som var intensivt fuktig då hela jorden var täckt av en tät, genomdränkt dimma. Niebelungen, eller "Disets Barn," levde då i Jordens flodområden. Kräftan representerades inte då av samma symbol som idag; i forna tider illustrerades den bildmässigt av en skalbagge eller skarabé. Denna var själens signatur, ty då var människosläktet mycket mindre kropp än själ.

   Kräftan är ett vattentecken till sin natur, och Stenbockens, det motsatta tecknets, fiskdel hjälper också till att symbolisera detta levnadstillstånd under vatten när Solen gick genom vattentecknet Kräftan genom precession. Månen, fruktsamhetens planet, pekar mystiskt på denna utvecklingsperiod, när människosläktet först började utöva den Kreativa funktionen på det av Luciferandarna inpräglade begärets befallning. Sålunda öppnade människosläktet det fysiska Livets Port genom Kräftan, och förirrade sig i den jordiska sfären, men mitt emot stod Saturnus, Stenbockens härskare, redo att dräpa dem med sin lie, och eskortera dem genom Dödens Port tillbaka till de andliga riken där de hör hemma.

   Stenbocken var Kräftans motsatta tecken och förkroppsligade idealet att liksom bocken klättrar i berg, så måste människan lämna Atlantis flodområden och komma upp från diset.

   Vår betingelse under den Atlantiska Epokens mellersta tredjedel illustreras i Solens passage genom Tvillingarnas tecken, som lämpligen representerar omogen mänsklighet. Under denna tidsålder blev uppdelningen av själ från själ genom köttets täckmantel, som vi kallar kroppen, mera märkbar, ty atmosfären hade redan klarnat i betydande utsträckning, och andens förmågor hade blivit mera fokuserade i sitt fysiska instrument. Med det personliga jagets villfarelse, kom genast idén om "mig" och "dig," "min" och "din," våra individuella intressen började strida med andras, så att en tragedi såsom den mellan Kain och Abel upptecknade blev möjlig. Ej heller var utgjutandet av blod begränsat till mänskliga varelser, ty vi lär från Bibeln att "Nimrod var en mäktig jägare." Detta vilda ideal uttrycktes i den Celesta Kentauren, Skytten, med sin pil och båge.

   Men båda dessa par av motsatser, Kräftan-Stenbocken och Tvillingarna-Skytten, kan betraktas som förhistoriska hieroglyfer tillhörandes en utveckling verkställd i Sideriska år, länge sedan svunna, fastän inte mindre viktiga för den sakens skull. Våra egna tider, med den för dem föreskrivna utvecklingen, representeras symboliskt i de inom det fixerade korset två paren tecken, Oxen, Lejonet, Ormen och Människan.

   Av detta skäl benämns de två paren av motsatser omfattandes de fixerade tecknen, Oxen-Skorpionen och Lejonet-Vattumannen, i Bibeln, och vi skall finna att våra moderna religionssystem är fulla av anspelningar på de tre motsatta paren, Vattumannen-Lejonet och de två närgränsande paren tecken, Väduren-Vågen och Fiskarna-Jungfrun. Dessa tre par av motsatser är, som redan uppgivits, sinnebildliga för utvecklingen i hela den Ariska Epoken. Under denna Epoks TIDIGA tredjedel, gick Solen genom precession genom Vädurens tecken, dess MELLERSTA tredjedel finner Solen i Fiskarna, genom precession, och under den sista tredjedelen kommer Solen att gå genom Vattumannens tecken. Då kommer solstitiepunkten Stenbocken att se inledningen av en ny cykel eller tidsålder.

   Den andliga förberedelsen för denna utveckling började omkring år 13000 f. Kr., när Solen genom precession, var i Vågens tecken, Balansen, senast. Olika faser av denna i embryot förefintliga befruktning av då levande människor pågick genom Solens precessionella färd genom Jungfrun, Lejonet, och kulminerade i Kräftan omkring 8000 f. Kr. när det sista av Atlantis förstördes av vatten, väsentligen såsom relaterats av de egyptiska prästerna till Platon. Vi skall strax se hur de i embryot förefintliga idealen, givna åt mänskligheten i dessa långt förgångna dagar har växt och slagit ut i faktorer av mänsklig utveckling och andliga normer av största vikt.

   Under Atlantis senare tredjedel, hade egoismen utvecklats till en långt större grad än förut, den andliga synen hade gått förlorad av den stora majoritet av människor som då levde uteslutande på det materiella planet och förhärligade särskilt sina materiella ägodelar.

   TJUREN dyrkades mycket passande av dem, varandes ett emblem för den för att erövra den materiella världen nödvändiga styrkan. Den var, med anledning av sin vidunderliga styrka, ett ovärderligt bistånd i allt deras arbete. Ordspråket om "Egyptens köttgrytor" har förblivit belysande till den dag som är idag, för att visa hur överflödande detta djur tillhandahöll deras fysiska behov av föda, honans mjölk också varandes en viktig del av dieten. Besittningen av många nötkreatur åstundades därför ivrigt av de forna omogna nationerna, och dyrkan av Tjuren inleddes under den solariska precessionen genom Oxen under tidigare Solariska Sideriska År, och fortsatte till de jämförelsevis moderna tider, när Solen genom precession gick genom den Celesta Oxens tecken för sista gången.

   Vid den tidpunkt när Solen gick in i Lammets tecken, Väduren, inleddes de ariska religionerna. Lammets religion kommer att ha makt över nästa Stora Sideriska År, medan Solen genom precession passerar runt Zodiakens tolv tecken, såsom Oxens religion har haft makt under de föregående celesta åren från den tidpunkt då Solen gick in i Oxen, tills den lämnade samma tecken på sin nästa passage.

   Nya religioner avslöjas, emellertid, inte i sin helhet till en början; de påbörjas och genomgår en period av dräktighet långt innan religionen som de skall följa slutar sin materiella existens, och på liknande sätt, överlever de forna religionerna i tur att avskaffas efter det att religionen som avlöser den har blivit den officiella källan till förädling för mänskligheten. De ursprungliga Semiterna, utvalda att inleda dyrkan av Lammet, Väduren, under den Ariska Epoken, togs från "Egypten," Tjuren "Oxens" hem. Emellertid inte vårt moderna Egypten. Historien om Farao, som bemödade sig om att hindra deras emigration och dränktes, har hänvisning till Atlantis som översvämmades tusentals år innan Moses antas ha företagit sin flykt med israeliterna genom "Röda Havet." De fakta som ligger till grund för historien är att ett stort antal människor lämnade landet där tjuren "Oxen" dyrkades, (Atlantis eller Egypten) vars innevånare då dränktes, för att söka ett "förlovat land" bortom vattnet som hade uppslukat en "OGUDAKTIG NATION." Där hängav de sig åt dyrkan av "Lammet" Väduren som hade dräpts i "Egypten" (Atlantis); genom dess blod hade dessa pionjärer bevarats från döden, och det var sålunda "Lammet dräpt från (den nuvarande) Världens grund" som vi kallar DEN ARISKA EPOKEN. Noaks flykt framställer en annan fas av samma händelse relaterandes att diset som hade insvept Atlantis kondenserades till regn, och översvämmade jordens grundval, lämnandes en klar atmosfär i vilken Regnbågen sågs för första gången vid öppningen av den Nya Tidsåldern, den Ariska Epoken, där ett nytt Förbund slöts med pionjärerna för den styrelseform som då inleddes.

   Atlantis var Tjurens, Oxens hem, och när Solen, genom precession, lämnade det tecknet senast, inleddes definitivt Lammet Vädurens religion. Alltifrån den tiden, avskaffades dyrkan av Tjuren och när någon av pionjärrasen, frambringade från den forna Atlantiska religionsordningen genom Lammets blod, återföll och dyrkade Oxens "Kalv," agerade de i motsats till framåtskridandets lag och var därför "Avgudadyrkare," och en styggelse för de gudomliga hierarkier vars uppgift det var att vägleda dem under de tidsåldrar som föregår Kristi ankomst. Med anledning av upprepade överträdelser gick många "förlorade," och det finns Judar av idag som fortfarande bibehåller sina atlantiska drag (se "Cosmo-Conception").

   Vid sidan av den Astrologiska nyckeln, är Bibeln en i sanning tillsluten bok, men med denna nyckel, är saken en annan. I Gamla Testamentet hänvisas till två klasser av djur: Tjurar, som hörde till Oxen, Får och Getter, som hörde till Väduren. Endast dessa användes som Offer. (Turturduvor tilläts som en eftergift för fattigdom). Alla den Gamla Religionsordningens förnämsta personer var herdar (VÄDUREN) och också Kristus tillkännagav Sig Själv som den Store Herden.

   I Nya Testamentet finner vi att ett annat djur, Fisken, uppnår stor bemärkthet, och apostlarna anmodades bli "Människofiskare," ty då närmade sig Solen genom precession Fiskarnas kusp, och Kristus talade om den tid när Människosonen (Vattumannen) skall komma. Sålunda är vår evolutionära färd kartlagd i Bibelns dolda astrologiska hänsyftningar.

   Studenten har nu en ordning på händelseförloppet, som är bra att hålla i minnet.

   Jesus undervisade massorna i liknelser men förklarade Kungadömets mysterier för Sina lärjungar. Paulus gav andligt kött åt de svaga, men doktrinens mjölk åt massorna, ty det har alltid funnits en esoterisk och en exoterisk sida av varje religion. Tagandes Oxen, Tjurens tecken, för att symbolisera dyrkan av det djuret såsom den praktiserades i Egypten, Persien och andra länder vid den tidpunkten, då skall vi finna att det motsatta tecknet, Skorpionen, symboliserar den esoteriska doktrinen hos prästerskapet, som var de forna Atlantiska Mysteriernas väktare.

   I detta sammanhang kommer vi att märka först att Skorpionens tecken representeras i den illustrerade Zodiaken av en Skorpion eller Orm, och vi önskar särskilt inpränta i studentens sinne att Skorpionen har sitt STICK I STJÄRTEN, medan Ormen har GIFTET I SINA TÄNDER. Detta är mycket betecknande, som vi strax skall se.

   Vid granskningen av ordet "orm" i Bibeln, skall vi finna att det finns omkring sju ord som har översatts sålunda; men ett av dem, som lånades från Egypten, är NAJA. Detta ord finns på de gamla skrivtavlorna i Egyptens forna tempel där Osiris, Solguden, hälsas vid stigandet från det ursprungliga djupet. Han kröntes sedan med den förnämsta prydnaden och har en Uraeus Naja, ETT EMBLEM FÖR KOSMISK VISDOM. Denna Uraeus var en del av en orms kropp, med sitt huvud avbildat som utskjutandes från en punkt i pannan precis ovanför näsan, där den mänskliga anden har sitt säte; och Kristus hänvisade därför till de forntida Orminitierade, när Han sade: "Var kloka som ormar."

   I det forna Egypten bar Kungen en krona prydd med EN DUBBEL ORM, URAEUS, eller NAJA, som tycktes skjuta ut från hans panna när kronan placerades på hans huvud. Detta skulle symbolisera det faktum att han innehade det dubbla ämbetet av Kung och Präst i kraft av sin sublima visdom. Också i Indien, kallades de Mystiska Lärornas väktare för Nagas eller Ormar. I de isländska "Eddorna," de nordiska Vedaskrifterna, dräper Siegfried, sanningssökaren, ormen, smakar av dess blod och blir sedan vis. Ej heller, för att i detalj utarbeta ovanstående uttalande, är det nödvändigt att gå utanför vår egen religion för bevis på att ormen är visdomens symbol, ty Kristus Själv sade: "Var kloka som ormar." Ormen är säkert inte tillräckligt skarpsinnig för att rättfärdiga en litterär betydelse av detta talesätt; men när vi förstår att när den kreativa elden dras uppåt genom den ormliknande ryggmärgen försätter den hypofysen och tallkottkörteln i dallring, förbindandes Egot med de osynliga världarna genom att öppna upp ett dolt sinne, så är anspelningen fullkomligt klar.

   Det finns, emellertid, en lägre fas av andlig utveckling, symboliserad i forna tider genom placeringen av denna Uraeus eller orm vid naveln, för att visa att de mediala förmågorna i solar plexus hade utvecklats. Medialitet är en negativ fas av andlig syn eller hörsel besutten av en person som, under kontroll av en yttre intelligens, profeterar. Denna oönskade fas av siarskap representeras i Zodiaken av symbolen för Skopionen, som har sticket i sin stjärt. I den i Ormen Initierade, drogs den Kreativa Kosmiska Elden uppåt genom huvudet för att tjäna ett andligt syftemål; i Mediet uttrycks den kreativa energin för själviska, sensuella syftemål genom det av Skorpionen behärskade fortplantningsorganet.

   Punkten mellan ögonbrynen, varifrån visdomens orm skjuter ut, är LIVETS SÄTE, varemot allt som öppnar skötet är underkastat DÖDENS STICK, INNEFATTAT I Skorpionens stjärt.

   Om vi nu vänder oss med denna information till vår Bibel, skall vi finna att en väldig mängd ting, tidigare obskyra, kommer att klarna. Som sagt, är det egyptiska ordet för denna Uraeus eller orm Naja och det lånades av Israeliterna som uttryckte medialitetens negativa förmåga genom att vidfoga den feminina ändelsen "oth," givandes NAIOTH; medan de som var i stånd att fungera medvetet i de andliga världarna gavs den positiva, maskulina pluraländelsen "im," och kallades NAIM. Om vi läser Första Samuelbokens 19:e kapitel med denna förståelse skall vi med lätthet se att den där berättade incidenten var av medial natur. David hade blivit rädd för Saul och han gick med Samuel till "Naioth." Detta antas av Bibelöversättare vara en plats, och måhända var det namnet på en by. Men om detta var fallet, berodde det på att människorna som bodde på den platsen var Naioth, eller medier. De kallades profeter i kapitlet innan oss, och det är betydande att så snart någon kom inom deras läger, började han att profetera eller tala behärskat av en astralande. Även Saul, som kom dit, angelägen om att få iväg David så att han skulle kunna dräpa honom, togs i besittning av andarna och profeterade, till alla närvarandes häpnad.

   I Nya Testamentet berättas för oss att Kristus gick till staden Nain och där uppväckte EN ÄNKAS SON. I det latinska Testamentet kallades inte denna stad Nain, utan NAIM. Och det är mycket betydande att alla tre, Naim, Naioth och Endor, där trollkarlarna som bistod Saul antas ha bott, finns i samma trakt vid berget Tabor.

   Varje Frimurare vet att bröderna av den Ordern kallas "Änkans Söner." Och det uppges i Bibeln att Hiram Abiff, Salomos Tempels Byggmästare, var en Änkas son, en skicklig hantverkare. Vi kan inte i föreliggande stycke upprepa Frimurarlegenden som berättar orsaken varför. Den har vi framlagt i boken om "Freemasonry and Catholicism" och också i våra böcker om den Rosenkreuzska Filosofin. Men det är nog att säga att vi i den Bibelberättelse till vilken hänvisningar gjorts, har en av dessa Naim, en Änkas Son eller initierad av den gamla Ormens Skola, ty Egyptens präster var "PHREE MESSEN," ljusets barn. Envar hade inom sig, den forna Ormens Visdom. Men en ny religion höll på att inledas, och det var nödvändigt att upphöja de forntida Initierade till den Kommande Tidsålderns Mysterier. DÄRFÖR GICK KRISTUS, LEJONET AV JUDA, DET NYA KONUNGARIKETS HERRE, TILL ÄNKANS SON AV NAIM och uppväckte honom genom Lejonets tass starka grepp. Och vi kan här betona att den förste Initierade under det nya systemet var Hiram Abiff, det gamla systemets högste Initierade, som genom denna sin egen nya av Kristus honom givna initiering, blev en KRISTEN, förband sig att bära ROSEN och KORSET, som var symbolerna för Västerlandets Nya Mysterieläror, och han gavs sedan det symboliska namnet, Christian Rosenkreuz.

   Sålunda blev det från den tid då Solen gick in i Vädurens tecken genom precession, ett brott för det utvalda folket att dyrka Tjuren exoteriskt, eller att ta del av den esoteriska Ormens visdom. Och av liknande skäl är det AVGUDADYRKAN NÄR MÄNNISKOR FRÅN VÄSTERLANDET TAR UPP DE ÖSTERLÄNDSKA RELIGIONERNA, HINDUISM, BUDDISM OCH BESLÄKTADE LÄROR. Ty i den Ariska Epoken, har endast de Ariska Religionerna, Lammets religioner, den passande verkan på den mänskliga evolutionen. Alla föregående system är skadliga för de västerländska människorna; och med tiden kommer också de som nu finns i Öst, orientalerna, att tvingas omfatta denna religion, eller bli långt efter i evolutionen.

VÄDUREN-VÅGEN (  -  )

   Den Ariska Epoken kan indelas i tre eror; men de fungerar alla som Lammets religion. Den första indelningen täcker den tid när Solen, genom precession, gick genom Vädurens, Lammets, tecken. Jesus föddes när Vårdagjämningen var i omkring sju grader i Väduren; så de 23 grader som ligger på andra sidan tillhör Gamla Testamentets period, när det utvalda folket var i fångenskap och förlorade i världens vildmark; den nya religionen hade då inte funnit sin plats. Sedan kom Kristus och inledde denna nya lära definitivt. Han kom inte för att förstöra de gamla profetiorna och lagen, utan för att ge oss någonting högre när de skall ha uppfyllts. Vädurens motsatta tecken är Vågen, balansens eller Rättvisans vågskålar; och därför sägs oss i den nya religionen att det skall komma en domedag (  ) , när Kristus skall visa sig för varje människa för att ge enligt de i kroppen gjorda gärningarna.

   Kristus var den Store Herden (  ), men Han anmodade Sina lärjungar bli "människofiskare," ty Solen lämnade då genom precession Lammets tecken och gick in i Fiskarnas tecken. Därför öppnades en ny fas av den Ariska religionen upp. Biskopens mitra är också i form av en fisks huvud.

   Nya Testamentet nämner, därför, inte Tjuren eller Lammet, men hänvisningar till fiskarna är talrika. Vi fann också den celesta jungfrun (  ) prominent och Jungfruns veteax är Livets Bröd, till att vinnas endast genom obefläckad renhet. Sålunda utspisade Kristus massorna med fisk (Fiskarna) och bröd (Jungfrun).

    Före Kristi tid, kunde inte Lammets (Vädurens) nya religion, få något fotfäste. Moses, den forne ledaren, kunde inte föra det utvalda folket till det "förlovade landet". Det var reserverat för Joshua, sonen av Nun. Joshua är hebreiska för "Jesus" och det hebreiska ordet för "Nun" betyder "fisk" (Fiskarna). Det förutsades sålunda att Lammets religion (  ) skulle uppnå bemärkthet under Solens precessionella passage genom Fiskarnas tecken.

   Denna profetia har uppfyllts, ty under de två tusen år som har förflutit sedan Jesu födelse, har Västerlandets religion lärts ut av ett ogift prästerskap, dyrkandes en obefläckad jungfru, symboliserad av det celesta tecknet Jungfrun, som är motsatsen till Fiskarna. Detta samma prästerskap har också åtnjutit ätandet av fisk och förbjudit användandet av kött (  ) på vissa dagar. När Israels barn lämnade Egyptens köttgrytor, där Tjuren (  ) dräptes, lämnade de det genom Lammets (  ) blod. Men i Fiskarnas religionsordning åtnjuts ingen blodsutgjutelse och köttätande fördöms som en synd vid vissa tidpunkter, ty människan lärs nu att försaka köttets lusta och också lystnaden efter köttet.

    Detta ideal prövades under den Ariska religionsordningen, när det utvalda folket fortfarande var i den så kallade Vildmarken, men utan framgång; de kunde inte erhålla den himmelska mannan. Nu avvänjs, emellertid, människan från det kannibalistiska utövandet, och i de sjuhundra år som återstår innan Vattumannens tidsålder definitivt bebådas, kommer vi, med all trolighet, att ha många stora strider, både i att övervinna köttets lusta och lystnaden efter köttet. Ty den obefläckade celesta Jungfrun, och de i tecknet innefattade veteaxen, visar båda dessa ideal såsom gagneliga för själslig tillväxt i nutiden. Jupiter, välvillighetens och filantropins planet, som behärskar Fiskarna, har varit en framträdande faktor i att befordra altruism under de gångna två årtusendena.

   Det sägs ofta, och med rätta, att pojken är människans fader. Och på samma princip kan vi säga att Människosonen är Övermänniskan; därför skall vi, när Solen genom precession går in i det celesta tecknet Vattumannen, vattenbäraren ha en ny fas av Lammets religion, exoteriskt; och idealet att eftersträva visas i det motsatta tecknet, Lejonet.

   Månen, som är den enväldige Rasledarens och Lagstiftarens, Jehovas, hemvist, är exalterad i Oxen, Tjurens tecken, och alla Rasreligioner, även den Mosaiska fasen av den Ariska Lammets Religion, krävde ett offer för varje överträdelse av den lagen. Men Solen är exalterad i Väduren, och när den stora Solens ande, Kristus, kom som den Ariska religionens Överstepräst, avskaffade Han offer av ANDRA genom att offra SIG SJÄLV SOM ETT STÄNDIGT SYNDAOFFER.

   Genom att se på Jungfruns modersideal under Fiskarnas Tidsålder, och att följa Kristus exempel på offervilja, blir den obefläckade skapelsen en faktisk erfarenhet för var och en av oss, och Kristus, Människosonen, Vattumannen, föds inom oss. Sålunda kommer, gradvis, den tredje fasen av den Ariska religionen att bebådas och ett nytt ideal kommer att bli funnet i Lejonet av Juda, Lejonet. Mod att handla efter sin övertygelse, karaktärsstyrka och besläktade dygder kommer då att sannerligen göra människan till Skapelsens Konung, värdig de lägre livsordningarnas tillit och förtroende såväl som de ovan belägna Gudomliga Hierarkiernas kärlek.

   Detta, det mystiska meddelandet om Människans evolution, är tecknat i flammande skrifttecken på Suckarnas fält, på vilket han som där vistas kan läsa. Och när vi studerar Guds avslöjade ändamål, skall vi i vår tur lära att forma oss intelligent efter det mönstret, därigenom påskyndandes dagen av frigörelse från vår nuvarande begränsade miljö till fria Andars fullkomliga frihet, höjda ovan Syndens och Dödens lag, genom Kristus, Kärlekens och Livets Herre.

   Det är upp till oss att dechiffrera detta meddelande, och lösa Universums gåta.

VIBRATIONER

Vid bedömandet av ett horoskop är det av högsta vikt att vi tar i betraktande individens sociala och rasmässiga ställning, ty konfigurationer som är av stor betydelse i en utbildad kaukasiers horoskop, kan betyda litet eller inget i en kinesisk kulis stjärnkarta och vice versa. Försummelse av denna faktor skulle oundvikligen leda till falska slutledningar, som vi nu skall förklara.

   Det är en mystisk maxim att ju lägre på evolutionens skala en varelse är placerad ju säkrare svarar den på de planetariska strålarna, och omvänt ju högre vi uppstiger på uppnåendets skala ju mer erövrar och behärskar människan sina stjärnor, befriandes sig själv från de Gudomliga Hierarkiernas band genom de planetariska aspekterna på ett sådant vis att vi inte obotligt skadar oss själva i livets erfarenheter.

   Men parad med denna vägledning finns det förstås ett mått av Fri Vilja, som växer allt eftersom vi utvecklas. Barnet mitt ibland oss har egentligen mycket liten fri vilja, varandes underkastat inte endast sina föräldrar utan också alla tjänarna, om sådana skulle finnas i hushållet, och alla med vilka det associeras, alla utövandes kontroll över det för dess eget bästa. Allt eftersom barnet växer, mildras detta mått av inskränkande gradvis, och med årens lopp kommer barnet att lära sig att utöva sin fria vilja. Denna metod har följts av de Gudomliga Hierarkierna i människans fall. Den omogna mänskligheten ledsagades absolut av Gudomliga regler utan att ha någon Vilja alls; "Sålunda skall du göra, eller inte göra", var på dem lagda ålägganden som obetingat måste följas, annars visades det Gudomliga missnöjet genast genom sådana oavlåtliga manifestationer som vädjade till den omogna mänsklighetens sinne, nämligen, blixt, åska, jordbävningar och stora hemsökelser av farsoter. Detta var till för deras kollektiva vägledning, för individuellt inskränkande fanns det strikta lagar, budord och förordningar. Tribut måste betalas kontinuerligt till den Gudomlige Ledaren och offras på altaret, och för varje överträdelse av lagen måste ett visst offer av materiella tillhörigheter göras. Fruktan var den dominerande grundtanken hos den religionsordningen: ty "Fruktan för Herren är rättfärdighetens begynnelse." Denna regim fördes vidare under Mars och Månens planetariska betingelser. Mars, varandes de dominanta Luciferandarnas hem, gav den nödvändiga energin åt människosläktet så att evolutionen kunde fulländas; denna martialiska energi var av allra största vikt, särskilt förstås under de tidigare stadierna. Månen, som är hem för Änglarna, under deras Gudomliga Ledare Jehova, gav åt människosläktet det barnlika hjärnsinne som är mottagligt för härskarskap, och beredvilligt böjer sig inför auktoritet.

   Dessa med Saturnus var de enda planetariska strålarna som påverkade människosläktet som helhet under den Lemuriska Epoken, och om ett horoskop uppställdes för någon av de då levande människorna, skulle det vara onödigt att ange de andra planeternas placeringar, eftersom de inte kunde svara på deras strålar. Även idag har en stor del av människosläktet inte utvecklats särskilt långt bortom denna punkt, en talrik klass, särskilt bland dem som vi benämner de lägre raserna, och även de lägre klasserna i vårt västerland varandes dominerade principiellt av dessa planetariska strålar. Under deras impulser handlar de med automatisk visshet på ett speciellt vis, och det är möjligt att förutsäga exakt vad de kommer att göra under en viss aspekt mellan dessa planeter, eftersom de lever helt och hållet i sina känslor och knappt, om alls, är mottagliga för Merkurius intellektuella vibrationer. Ej heller kan de uppskatta sådana känslor som betecknas av Venus och dess oktav, Uranus; de svarar uteslutande på den lägre naturen, de djuriska passionerna. De rör sig under Mars och Månens impulser respekterandes sex och livsuppehälle. Deras nöjen är av den lägsta och mest sensuella natur, de lever som djur helt och hållet i det fysiska, och deras trosbekännelse är "ät, drick och var glad". Deras begär rör sig framför allt kring "vin och kvinnor", ty de har ännu inte blivit medvetna om sångens charm. Ej heller har skönheten haft möjlighet att hänföra det vilda hjärtat på detta utvecklingsstadium ty den kommer från Venus stråle vilken ligger bortom sådana människor. Kvinnan är för det stadiets man endast ett ök och en bekvämlighetsinrättning.

   Under tiden gör den av planeten Saturnus representerade "Fader Tid," upp skuldförteckningen, och svingar nödvändighetens pisksnärt över dem för att driva dem framåt på denna evolutionära bana, utmätandes åt envar frukterna av hans arbete vid skördetiden mellan liv. När människan har kultiverat de vilda dygderna såsom mod, fysiskt tålamod, etc., drömmer han i existensen efter döden om nya fält att erövra, och ser var han brast och varför hans begär omintetgjordes på grund av bristen på verktyg. Gradvis fruktbargör den konstruktiva martialiska strålen och den saturniska listen den lunariska hjärna som han bygger, så att han med tiden lär sig göra de obearbetade verktyg som är nödvändiga för uppnåendet av hans primitiva ambitioner. Även idag ser vi samma listiga karaktärsdrag, samma listiga hantverkarskicklighet uppvisade i och av de lägre raserna i syfte att bevattna land, bryta malm eller mala korn. Alla dessa tidigaste verktyg var resultatet av Saturnus, Månens och Mars planetariska strålar, kolliderandes med den omogna mänsklighetens primitiva hjärna.

   Litet längre fram på evolutionens bana, i den Atlantiska epoken, kom Venus Herrar och Merkurius Herrar till jorden i syfte att ge vidare impuls åt den mentala och känslomässiga utvecklingen. Det var Venus uppgift att bekämpa de lägre känslorna och upphöja Mars råa djuriska passion till den mjukare och vackrare Venus-kärleken. Hon skulle lägga skönhet till styrka, och för att uppnå detta ideal gynnade Venus Herrar de plastiska konsterna, måleri och skulptur. Dessa lärdes inte ut till den stora allmänheten vid den tiden; de ideal som skall utvecklas i en ras lärs först ut till de mest avancerade i ett mysterietempel, och vid den tiden omfattade initieringen ingen andlig instruktion, utan bestod av en utbildning i de fria konsterna. Skulptur lärde hur det vackra kan införlivas i fysisk form. Den fäste uppmärksamhet på kroppen och idealiserade de mjuka kurviga linjerna. Resultatet är nu införlivat i vår egen raskropp, ty det borde grundligt förstås att i en mysterieskola lärs inte ett ideal ut idag helt enkelt för att glömmas bort i morgon eller i nästa generation, utan idealen inpräglas så att de med tiden kan bli en del av rasens själva liv, själ och kropp. Jämför den moderna civiliserade människans raskropp med indianens, bushmannens, hottentottens, etc., och du skall finna att där sannerligen finns skönhet lagd tills styrka.

   Det kan invändas att vi degenererar jämfört med vad som visas i de Hellenistiska Konsterna, men det är bestämt inte så; det är snarare så att vi ännu inte uppnått detta högsta ideal. I det antika Grekland intog mysterietemplen en mycket mera framträdande position än idag; den vackra formen förgudades till förfång för sinnet oaktat det faktum att Grekland hade en Platon och en Sokrates. Merkurius Herrar som hade befäl över sinnets utveckling, vid den tid när Venus Herrar utövade sitt stora inflytande på känslorna, hade då inte varit i stånd att göra ett allmänt starkt intryck på den tidiga mänskligheten. Vi är väl medvetna även idag om att det gör ont att tänka, men det är lätt att följa känslorna. För närvarande är Västerlandets medelklass långt mera avancerad än antikens Greker på grund av dessa två planetariska strålars inflytande i våra liv. Kvinnan utmärker sig naturligt i den högeligen fantasirika Venus-förmågan, på grund av sin roll i den kreativa funktionen som bistår i formandet av rasens kropp. Av det skälet har hennes figur de behagfulla kurvor som naturligt uttrycker skönhet, medan mannen har det världskloka av Merkurius Herrar fostrade intellektet, och är förnuftets exponent, den hos fysiskt framåtskridande i världens arbete kreativa verkande kraften.

   Vi längtar alltid efter, beundrar, och aspirerar på det vi lider brist på. Under vildhetens dagar när sparkar och slag var hennes dagliga behandling längtade kvinnan efter smekningar från sin herre. Venus stråle gav henne skönhet och gjorde henne fulländad i de feminina konster som har erövrat det maskulina hjärtat, så att nu mannen spelar beskyddarens roll under förebärande att kvinnan inte är mentalt kompetent samtidigt som han blir det som han beundrar i henne; han är ömmare och vänligare, Venus erövrar Mars, men Merkurius villfarelse om intellektuell överlägsenhet behöver ett annat inflytande för att erövra det. Och detta, tillhandahåller nu kvinnan genom sin aspiration. Liksom hon bemästrade martialisk brutalitet genom Venus skönhet, så ock, kommer hon att befria sig från merkurisk träldom genom uranisk intuition.

   För den primitiva människan, driven av den saturniska nödvändighetens pisksnärt, eller annars av Mars och Månens djuriska lusta och passioner, ser världen dyster ut. Fruktan är hans existens nyckelord: fruktan för djur; fruktan för andra människor; fruktan för naturkrafterna; fruktan för allting runt omkring honom. Han måste ideligen vara vaksam och på alerten, försiktighet är ständigt trygghetens pris. Men när evolutionen gör honom mottaglig för Venus och Merkurius inflytanden; kommer de att uppmjuka hans känslor och förgylla mentaliteten; han börjar betrakta kärlek och förnuft som faktorer i livet. Solen börjar också förgylla hans livsåskådning, och solsken i människans natur under denna fas av hans evolution förjagar delvis Saturnus dysterhet. Sålunda utvecklas, gradvis, en människa och blir mottaglig för påverkan från sfärernas musik, en sträng efter annan i den celesta lyran slår an det besläktade ackordet i den mänskliga själen och gör honom mottaglig för dess vibrationer, så att liksom en stämgaffel som slås an, uppväcker musiken i andra stämgafflar av lika tonhöjd inom rimligt avstånd, så har planeterna i vårt solsystem i evolutionär följd slagit an olika ackord som har funnit ett eko i det mänskliga hjärtat.

   Men strängarna på Apollos celesta Lyra är inte alla i harmoni, en del är i faktisk disharmoni, och medan människan är mottaglig för påverkan från en del måste han nödvändigtvis förbli, åtminstone delvis, oemottaglig för påverkan från andra. Innan det är möjligt att svara perfekt på Venus strålar är det, faktiskt, nödvändigt för människan att övervinna Mars till en betydande grad, och bringa honom under kontroll så att vissa oönskade martialiska drag i hans natur kommer att hållas i bakgrunden, medan andra, som kan vara värdefulla, kvarhålls. Venus kärlek som är villig att ge allt för de kära kan inte dväljas sida vid sida i hjärtat med Mars stråle som kräver allt själv. Därför måste vilden lära sig att övervinna sig själv i visst mått innan han kan bli de moderna tidernas mera civiliserade familjefar. Under Mars och Månens obehärskade strålar, bringar föräldrar barn till världen och lämnar dem att sköta sig själva nästan som djur gör, ty de är produkten av djurisk passion. Kvinnorna köps och säljs som en häst eller ko eller annars tas med våld och bärs iväg. Även så sent som under medeltidens mörker, bortförde ofta riddaren sin brud genom vapenmakt, praktiskt taget på samma vis som handjuren strider för besittningen av honan vid parningstid.

   Sålunda ser vi att det första steget mot civilisation kräver att människan övervinner en eller flera av planeterna till en viss grad åtminstone. Otyglad passion såsom genereras av Mars primitiva strålar är inte längre tillåtlig under den moderna civilisationens regim, ej heller är talesättet att "starkast styr" längre antagligt, utom i krig när vi återvänder till barbari. Mars egenskap av fysisk tapperhet, som en gång gjorde det till en dygd att attackera andra och frånta egendom, beundras inte längre i individen. Den bestraffas med olika medel, enligt lagen, fastän den fortfarande är i verkan såvitt nationer beträffar, som går ut i krig under denna primitiva impuls med territoriella utvidgningar som ändamål. Mars har, emellertid, som sagt, övervunnits i hög grad i civilt och socialt liv i avsikt att Venus kärlek skulle kunna ta Mars passions plats.

   Som anmärkts innan, lämnades den primitiva människans barn till sina egna resurser, så snart som de hade lärts att försvara sig i fysisk krigsföring. Med Merkurius ankomst är en annan metod märkbar. Nuförtiden, utkämpas livets strid inte endast med fysiska vapen. Förstånd, snarare än tapperhet beslutar framgången. Därför har utbildningsperioden förlängts allt eftersom människan avancerat, och den siktar principiellt på mentala bedrifter på grund av de merkuriska strålar vilka åtföljer Venus utveckling av den moderna civilisationen. Sålunda ser människan naturen från en soligare sida när han har lärt sig att svara på Solen, Venus, Merkurius, Mars, Månen och Saturnus, om så endast i mycket ringa mått.

   Men fastän dessa olikartade steg i evolutionen gradvis har bringat människan under ett antal planetariska strålningars dominans, har utvecklingen varit ensidig, ty den har siktat mot att gynna intressen uteslutande för ting över vilka han har äganderätt: HANS ärende, HANS hus, HANS familj, HANS boskap, gård, etc., alla är livsviktiga, och måste tas vård om. HANS ägodelar måste ökas på, om möjligt, oavsett vad som händer med de ägodelar, den familj, etc., som tillhör någon annan, då detta inte är hans intresse. Men innan han kan uppnå ett högre steg på utvecklingen är det nödvändigt att detta begär att tillägna sig jorden, och kvarhålla den åt sig själv om möjligt, måste ge vika för ett begär om att gagna sin medmänniska. Med andra ord, måste Egosim ge vika för Altruism, och just liksom Saturnus genom att underkasta honom nödvändighetens pisksnärt i hans primitiva dagar bringade honom upp till hans nuvarande civilisationspunkt, så är också Jupiter, altruismens planet, destinerad att upphöja honom från människans tillstånd till övermänniskan där han skall komma under den uraniska strålen med avseende på hans känslomässiga natur, där den av Mars genererade passionen kommer att ersättas av Medlidande, och där det barnlika medvetandet av Lunariskt ursprung kommer att ersättas av ett Kosmiskt medvetande från den neptuniska strålen. Därför utmärker den jupiterska strålens ankomst i våra liv ett mycket distinkt avancemang i den mänskliga utvecklingen. Som lärs i The Rosicrucian Cosmo-Conception, skall vi avancera från vår nuvarande Jordperiod in i Jupiter-perioden, och därför markerar den jupiterska strålen det högsta stadiet av altruism som då kommer att vara en prominent faktor i våra relationer, sinsemellan, och det kommer med lätthet att förstås att innan vi verkligen kan svara på Jupiters strålar måste vi i viss mån kultivera altruism, och övervinna den egoism som följer med den merkuriska förmågan till förnuftsslut. Vi kanske också har lärt oss att övervinna en del av Mars och Månens faser, vi kan också ha lärt oss att övervinna en del av Merkurius och Venus lägre faser; ju mer vi har övervunnit ju bättre kommer vi att vara i stånd att svara på de högsta vibrationskrafter som emanerar från dessa planeter; ja, om vi strävar allvarligt skall vi någon dag vara i stånd att övervinna även det högsta stadiet av Venus kärlek, som alltid fäster sig vid ett objekt som ägs av oss. Vi älskar våra barn eftersom de är våra; vi älskar våra makar och makor eftersom de tillhör oss, vi sätter stolthet, venusiansk stolthet, i deras moraliska karakteristika eller merkurisk stolthet i deras bedrifter; men Kristus satte en högre norm: "Såvida inte en man lämnar sin fader och moder kan han inte vara min lärjunge". Idén att vi skulle försumma våra fäder och mödrar eller att vi måste hata dem i avsikt att följa Honom var långt ifrån vad Han hade i tankarna, förstås, utan fader och moder är endast kroppar; den själ som bebor denna kropp hos fadern och modern skall älskas, inte den blotta fysiska skruden. Vår kärlek skulle vara densamma vare sig personen är ung eller gammal, ful eller vacker. Vi borde söka efter själens skönhet, efter den universella relationen mellan alla själar och inte bry oss så mycket om kropparnas relationer. "Vilken är min moder och mina bröder", sade Kristus, och pekade på sina lärjungar, dem som var ett med Honom i Hans stora arbete. De stod Honom närmare än någon broder kunde göra på grund av blott och bart fysisk relation. Denna attityd inrättar ett steg uppåt från Venus kärlek som lägger betoningen vid de käras fysiska skrud och utelämnar själen inombords från betraktandet. Den jupiterska kärleken å andra handen tar kännedom endast om själen, utan hänsyn till kroppen den bär. Mentalitetens merkuriska eller förnuftsmässiga fas förändras också genom besvarande av den altruistiska Jupiter. Kall beräkning kommer inte på fråga. En som känner av Jupiters expansiva stråle är varmhjärtad vad hans känslor beträffar, hans kärlek; varmhjärtad vad alla världens ting beträffar. "En jovialisk karl", är ett lämpligt uttryck. Han välkomnas och älskas av alla han möter eftersom han inte utstrålar den gängse själviskheten, utan ett begär efter att gagna andra som i oss väcker en känsla av förtroende, diametralt motsatt den känsla av misstroende vi instinktivt känner när vi kommer i kontakt med en Saturnus-Merkurius-människa.

   Det är en faktisk erfarenhet för med andlig syn utrustade astrologer att varje människas planetariska strålar framkallar vissa färger i hans aura, förutom de grundläggande färger som är prägeln på rasen till vilken människan hör. Mannen med det tunna, sjukliga blåaktiga hos en hopblandad Saturnus och Merkurius, är att beklaga snarare än klandra för den girighet och dysterhet som är hans ständiga sinnelag; han ser allting i världen genom den auriska spegel som han har skapat runt sig själv; han känner att världen är kall, hård och självisk, och därför är det nödvändigt för honom att vara mera självisk och mera kall i avsikt att kunna skydda sig. Å andra handen, när vi ser Jupiters gudomliga blå stråle färgad med kanhända den uraniska naturens fina guld inser vi hur annorlunda en sådan upphöjd individ måste betrakta världen från den andres lågsinnade vis att se saker och ting. Även de som har den svagaste jupiterska anstrykning befinner sig i en värld full med solsken, blomstrande ängar, allt i naturen muntert och glatt. Och genom att se på världen genom en sådan atmosfär framkallar de från andra källor ett liknande gensvar, som den tidigare nämnda stämgaffeln genererar en vibration i en annan av lika tonhöjd.

   Efter vad som har sagts kommer det inte att vara svårt att förstå att de uraniska karakteristikumen, där kärlek blir till medlidande, ger visdom som inte är beroende av förnuftsslut, en kärlek som inte är fixerad på ett objekt allena, utan omfattar allt som lever och rör sig och har ett väsen liknande de karakteristika som skall utvecklas av mänskligheten under Venusperioden när fullkomlig kärlek skall ha fördrivit all fruktan, när människan skall ha övervunnit alla de lägre faserna av sin natur och kärleken skall vara lika ren som den är världsomfattande.

   När dessa uraniska vibrationer känns av genom framsteg i det högre livet genom aspiration, finns det stor fara för att vi kan kasta av oss lagens och konventionens fjättrar innan vi är verkligen redo att styra oss själva genom den gudomliga Kärlekens lag, att vi kanske inte tar hänsyn till lagarna som finns i världen, att vi kanske inte återger till Caesar det som är Caesars, antingen i vördnad eller mynt, att vi kanske inte är noga med att undvika det ondas förekomst, att vi kanske tänker att vi så pass långt har transcenderat vårt ordinarie stadium av mänskligheten att vi kan leva som övermänniskor, att Mars passion i vårt fall förändrats till uraniskt medlidande, som är könslöst. Under sådana missuppfattningar, tar många människor som bemödar sig om att beträda banan ingen hänsyn till äktenskapets lagar och ingår relationer som själsfränder och likasinnade. De känner av den uraniska strålen, men kan inte riktigt svara på dess sublima renhet, därför erfar de en efterapad venusiansk sensation som vanligen slutar i äktenskapsbrott och sexuell perversitet, så att Mars naturligt djuriska passion istället för att ha förvandlats till uraniskt medlidande, faktiskt, har degenererat till någonting som är långt värre än det på ett uppriktigt och ändamålsenligt sätt begångna fullaste sexuella uttryck av de martialiska strålarna. Detta är en fara som inte tillräckligt strängt kan garderas mot och det tillkommer var och en som bemödar sig om att leva det högre livet att inte försöka aspirera på de uraniska strålarna innan han först blir grundligt genomsyrad med Jupiters altruistiska vibrationer, ty mera elände genereras i världen av dem som har aspirerat för högt och fallit djupt, än av dem som inte aspirerar tillräckligt. "Högmod går före fall", är ett urgammalt och mycket sant ordspråk, som det tillkommer var och en av oss att ta till oss. Kristus deltog i äktenskapet i Kanan. Äktenskap är en reguljär kristen institution, och måste existera tills det avskaffas i det kommande kungadömet; där kropparna vi har inte kommer att slitas ut och därför kommer det inte att finnas något behov av äktenskap för att generera nya.

   Låt det också vara förstått att den Herrens tjänare som gifter sig inte med rätta kan gifta bort människor, därför borde den grundläggande harmonin för riktigt äktenskap beslutas innan vigselceremonin.

   Som vi har sett i det föregående, markerar Mars, Venus och Uranus tre stadier i människans känslomässiga utveckling. Under det stadium där han endast är mottaglig för Mars, är de djuriska passionerna allenarådande och han söker oinskränkt tillfredsställelse av alla sina lägre begär i samlaget med sin medmänniska men särskilt med det motsatta könet; under det stadium där han blir mottaglig för Venus strålar, uppmjukar kärleken hans begärs brutalitet och de djuriska passionerna tyglas något, han är även, under denna planets högre fas, redo att offra sig själv och sina begär till de käras förmån och bekvämlighet. När han har utvecklats till den punkt där vi kan känna av Uranus strålar, vänds Mars passion gradvis till medlidande; där blir den Venus kärlek som endast är till för en särskild person, allomfattande så att den omsluter hela mänskligheten utan hänsyn till kön eller något annat särskiljande, ty det är den gudomliga kärleken mellan själ och själ som är höjd över alla materiella betraktanden av vilken natur det vara må.

   Mentaliteten utvecklas också genom tre stadier enligt personens mottaglighet för Månens, Merkurius och Neptunus vibrationer. Medan människan endast är mottaglig för det lunariska inflytandet, är han barnslig och lätt ledsagad av de högre makterna, vilka hade lett honom genom de i våra föregående kapitel nämnda olika stadier. Under Merkurius stellariska stråle utvecklar han gradvis sin intellektuella kapacitet och blir en förnuftsslutande varelse. Som sådan, ställs han under lagen om orsak och verkan, görs ansvarig för sina egna handlingar, så att han må skörda vad han sått och därigenom lära de läxor som det mänskliga livet har att lära honom under den ifrågavarande regimen. Varandes oerfaren, begår han misstag i vilken sfär som än indikeras genom skadorna på Merkurius i hans horoskop och följaktligen lider han ett motsvarande straff av sorger och besvär. Om han inte har mentaliteten att dra förnuftsslut om förbindelsen mellan hans misstag och de sorgliga erfarenheter som uppstår ur dem, under sina livstider, klargör det livspanorama, som utvecklas i tillståndet efter döden, detta, och lämnar honom med en substans av "rättskänsla" som vi känner som "samvete".

   Detta samvete avhåller honom från att upprepa gångna misstag, när den genererade känslan har blivit tillräckligt stark för att uppväga tendensen att falla till föga för den särskilda frestelse som förorsakade hans lidande. Sålunda utvecklar han gradvis ett andligt medvetande som står ovan och bortom mänskligt förnuft, men som icke dess mindre också är förbundet med förnuft på ett sådant vis att när resultatet har uppnåtts, vet människan som har detta Kosmiska Medvetande skälet till att den och den saken är och måste vara så, eller varför han borde företa en viss handling. Detta Kosmiska Medvetande utvecklas under Neptunus stråle och skiljer sig från den under Uranus stråle utvecklade intuitiva rättskänslan i det mycket viktiga faktum att medan personen som har utvecklat intuitionens uraniska egenskap når fram till sanningen ögonblickligen utan den nödvändiga eftertanken eller förnuftsslutet, är han oförmögen att uppge något förutom resultatet; han kan inte förbinda de olika steg av logisk sekvens genom vilka det slutliga resultatet uppnåddes. Mannen eller kvinnan som, emellertid, utvecklar den Neptuniska Förmågan, har också svaret på varje fråga omedelbart och är i stånd att berätta orsaken till att svaret är det rätta och riktiga.

    Den intuitiva förmågan som är uppbyggd från den martialiska passionens grund, genom det venusianska kärleksstadiet, och det uraniska medlidandets strålar, är beroende av den involverade personens förmåga att KÄNNA MYCKET INTENSIVT. Genom kärlek och hängivenhet, bringas hjärtat i samklang med varje annat hjärta i universum och på detta sätt vet det om och känner till allt som kan vetas om och kännas till i varje annat hjärta i universum, sålunda delandes det gudomliga allvetande som binder Vår Fader i Himlen med Sina barn och genom den direkta kontakten mellan ett hjärta och nästa med det allvetandet erhåller personen svaren på vilket problem han än ställs inför.

   De ädlaste människorna genom alla tider, de Kristna helgonen av den transcendentalaste andlighet, har uppnått sin underbara utveckling genom denna planets andliga strålar tack vare den intuitiva känslan av Enhet med det gudomliga och med allt som lever och andas i universum.

   Men det finns andra som inte är sålunda sammansatta och de är inte i stånd att trampa den banan. Dessa har, genom Månen, Merkurius och Neptunus utvecklat sitt intellekt och nått samma resultat plus den neptuniska förmågan till idealisering.

   Detta är en mycket viktig punkt och den uttrycks endast i de Västerländska Visdomslärorna som berättar för oss att det därjämte finns en tredje faktor i universella framsteg, nämligen, EPIGENISIS; förmågan varigenom anden kan välja en kurs som är alltigenom ny och oberoende av det förgångna. Vi ser uttrycket på detta i alla till form relativa riken, men i det mänskliga riket, uttrycker sig epigenisis som snille, en kreativ instinkt, som gör människan mera besläktad med det gudomliga än någon annan av hans bedrifter. Denna utvecklas under den neptuniska strålen när den planeten är välplacerad i horoskopet. Det finns förstås också en sådan sak som ett ondskefullt snille, en under en skadad Neptunus utvecklad destruktiv förmåga.

   Endast världens känsligaste människor känner av Uranus och Neptunus strålar för närvarande. För att känna dessa vibrationer måste förbindelsen mellan den täta fysiska kroppen och den vitala kroppen, som är gjord av eter vara ganska lös ty där dessa två uttrycksmedel är fast sammanlänkade har personen alltid en materialistisk läggning, och kan inte svara på den andliga världens högre och subtilare vibrationer. Men när dessa två planeterns stellariska strålar faller på en person vars vitala kropp är löst förbunden med den fysiska, får vi vad som kallas en sensitiv. Denna förmågas riktning och kvalitet beror, emellertid, på de två nämnda planeternas placering och aspekter. De som står särskilt under en ofördelaktig aspekt av den uraniska strålens dominans, utvecklar vanligen klärvoajansens och medialitetens mera oönskade faser. De faller lätt offer för väsen från den osynliga världen som inte tar någon hänsyn till sina offers begär, även om dessa på ett matt vis skulle protestera. Sådana medier används allmänt i enkel trancekommunikation och i några få fall författaren känner till har de levt mycket underbara och lyckliga liv på grund av en obetingad tro på andarna som dominerade dem. I dessa fall var astralandarna av så långt bättre klass än som vanligen möts. Men allt eftersom denna uraniska förmåga byggs upp genom Mars och Venus, är passionen framträdande i sådana naturer och under hemsökande andars inflytande drivs många sådana människor in i grov omoraliskhet. Vampyrism och närstående illa beryktade utövanden alstras också genom det perversa bruket av den uraniska strålen i medier.

   Neptunus kan sägas representera de osynliga världarna i mera positiva aspekter och de som faller under denna planets onda strålar bringas därför i kontakt med de osynliga världarnas mest oönskade innehavare. Faktisk hemsökelse varigenom ägaren av en kropp berövas sitt uttrycksmedel äger rum under Neptunus stråle och ingen förkroppsligande seans kunde någonsin hållas om det inte vore för denna stellariska vibration. Magi, vit eller svart kan aldrig komma till praktisk användning utom under eller på grund av denna neptuniska vibration. Förutan denna stråle kommer den att förbli teori, spekulation och bokvett. Därför är de i varje Mysterieskola Initierade, Andliga Siare, som har full kontroll över sin förmåga, och Astrologer mottagliga i olika grad för Neptunus strålar. Svartmagikern och Hypnotisören, som är en tvillingbror till honom, är också beroende på styrkan hos denna stellariska stråle för användning i sina skändliga utövanden.

   Den högsta mänskliga utvecklingen för närvarande, nämligen, den själsliga utveckling som nu företas i mysterietemplen genom initiering, är direkt resultatet av den neptuniska strålen, ty just som onda konfigurationer öppnar människors benägenhet för osynliga fienders angrepp, så krävs Neptunus goda konfigurationer särskilt för att göra en människa i stånd att genom initiering utveckla sina hela själsliga styrkor och bli en samvetsgrann agent i de osynliga världarna. Låt oss, emellertid, minnas att goda eller onda konfigurationer inte är resultatet av tillfälle eller tur, utan är produkten av våra egna förgångna handlingar; horoskopet visar vad vi har förtjänat genom vårt förgångna leverne och därför vad vi är berättigade till i det nuvarande livet.

   Dessutom borde det alltid hållas i minnet att STJÄRNORNA FRAMDRIVER MEN FRAMTVINGAR INTE; eftersom en man eller kvinna har en ond konfiguration mellan Neptunus och Uranus är det inte oundvikligt att de skulle inlåta sig på aktiv ondskefull Medialitet och Svart Magi och därigenom göra livet svårare för sig själva i framtiden. Deras möjlighet att göra så och frestelsen skall komma vid vissa tidpunkter när de himmelska tidsmarkörerna pekar på ödets urs rätta timme. Då är det dags att stå fast vid det goda och vid det rätta; varandes förvarnad genom en kunskap i Astrologi är man också beväpnad på förhand och kan lättare övervinna när en sådan aspekt kulminerar.

   Sålunda har vi sett att människan är mottaglig för de planetariska strålningarna i tilltagande mått allt eftersom han avancerar genom evolutionen, men ju högre han utvecklas andligt ju mindre kommer han att tillåta planeterna att dominera honom, medan den yngre själen drivs oemotståndligt längs livets ström i vilken riktning de planetariska vibrationerna än framdriver honom. Det är kännemärket på den framskridna själen att han håller den sanna kursen utan hänsyn till de planetariska vibrationerna. Mellan dessa två ytterligheter finns naturligtvis alla graderingar, en del mottagliga för en planets strålar, en del för en annans. Mannens och kvinnans livsfartyg driver ofta på sorgens och lidandets klippor, så att de kan lära att inom sig utveckla den viljestyrka som slutligen befriar dem från all dominans av de behärskande stjärnorna. Som Goethe, den store mystikern, sade:

          "Från varje makt som håller världen fast,
          Blir mänskan fri som överger sin last".

   Och man kan ställa sig frågan, har vi genomgått skalan av vibrationer när vi har lärt oss svara på alla de sju planeterna som mystiskt representeras av de sju strängarna på Apollos Lyra? Är med andra ord Neptunus den högsta vibration på vilken vi ännu skall svara? De Västerländska Visdomslärorna berättar för oss att det finns två planeter till i universum som kommer att vara kända i kommande tidevarv och att dessa kommer att ha ett inflytande i att utveckla egenskaper av sådan transcendental natur att vi nu inte kan förstå dem. Adams, människans eller mänsklighetens, siffra, är nio, och det finns nio pinnar på den stellariska stege genom vilken han uppstiger till Gud; fram till närvarande tid har han endast klättrat uppför fem av dessa pinnar; Merkurius, Venus, Mars, Jupiter och Saturnus, och inte ens dessas vibrationer har han på något sätt lärt sig; Uranus och Neptunus kommer sakta in i våra liv; de kommer inte att bli aktiva på samma vis och till samma grad som till exempel, Månen och Mars är för närvarande förrän många tidsåldrar har passerat. Men även när vi lärt oss svara på dem finns det två till om vilka vi skall veta något senare; det är författarnas uppfattning att dessa troligtvis inte känns av några undantagandes de som har graduerat från Skolan för Större Mysterier och av denna sublima institutions Hierofanter.

   Som avslutning på denna artikel om Människans Mottaglighet för Planetariska Vibrationer citerar vi från de Rosenkreutziska Mysterierna artikeln om Ljus, Färg och Medvetande.

   "I sanning, GUD ÄR EN OCH ODELAD. Han utvecklar inom Sitt Väsen allt som är, liksom det vita ljuset omfattar alla färger. Men Hans manifestation förefaller trefaldig, liksom det vita ljuset bryts i tre primära färger, Blå, Gul och Röd. Varhelst vi ser dessa färger är de sinnebildliga för Fadern, Sonen och den Helige Ande. Dessa det Gudomliga Livets tre primära strålar utsprids eller utstrålas genom Solen och alstrar LIV, MEDVETANDE OCH FORM på var och en av de sju ljusbärarna, planeterna, som kallas de "Sju Andarna inför Tronen". Deras namn är, Merkurius, Venus, Jorden, Mars, Jupiter, Saturnus och Uranus. Bodes lag bevisar att Neptunus ännu ej tillhör vårt solsystem och läsaren hänvisas till "Simplified, Scientific Astrology" av ifrågavarande författare, för matematisk demonstration av denna betingelse.

   "Var och en av de sju planeterna erhåller Solens ljus i ett olikt mått, enligt dess omedelbara närhet till den centrala banan och dess atmosfäriska sammansättning, och varelserna på var och en, enligt deras utvecklingsstadium har samhörighet med en del av de solariska strålarna. Planeterna absorberar färgen eller färgerna som överensstämmer med dem, och reflekterar resten på de andra planeterna. Denna reflekterande stråle bär med sig en impuls av naturen hos de varelser med vilka den har varit i kontakt.

   "Sålunda kommer det gudomliga Ljuset och Livet till varje planet, antingen direkt från Solen, eller reflekterat från dess sex systerplaneter, och liksom den sommarbris som har blåst över blomstrande ängar på sina tysta, osynliga vingar bär den blandade vällukten av en mängd blommor, så bringar också de subtila inflytandena från GUDS TRÄDGÅRD till oss de hopblandade impulserna av alla de Planeteriska Andarna och i detta mångfärgade ljus lever och rör vi oss och har vår tillvaro.

   "Strålarna som kommer direkt från Solen alstrar andlig upplysning; de reflekterande strålarna från andra planeter leder till ökad medvetenhet och moralisk utveckling och de via Månen reflekterade strålarna ger fysisk tillväxt".

   "Men liksom varje planet endast kan absorbera en viss kvantitet av en eller flera färger enligt det allmänna evolutionsstadiet där, så kan varje varelse på jorden, mineral, växt, djur och människa endast absorbera och frodas på en viss kvantitet av de på jorden olika projicerade strålarna. Återstoden påverkar den inte eller alstrar sensation mera än vad de blinda är medvetna om ljuset eller färgerna som existerar runt omkring dem. Därför påverkas varje varelse olikt av de stellariska strålarna, och Astrologins vetenskap, en fundamental sanning i naturen är till enorm fördel i uppnåendet av andlig utveckling".